måndag, januari 13, 2014

Att inse att man ljugit om sin ålder


Igår tog vi på oss finkläder och gick till ett fyraårskalas. Födelsedagsbarnet var en vän från Storebrors förskola. Helgerna under de kommande månaderna kommer nog att fyllas av just barnkalas, eftersom alla i hans dagisgrupp är födda i början av året (ja förutom just hon som vi firade igår som föddes på nyårsafton året innan Storebror föddes). Om några veckor fyller även Storebror fyra år, och kan därmed sluta säga till alla att han är "tre och ett halvt" (vilket han säger med sådan seriositet och tittar konstigt på de vuxna som försöker tillrättavisa att det faktiskt inte behöver läggas till det där med ett halvår).

Då kom jag på att tänka på att jag faktiskt dolt min riktiga ålder för er alla, fast från början helt omedvetet. Det var nämligen för ett tag sedan som en väninna frågade om inte vi var lika gamla. Hon hade sett att jag på bloggen hade skrivit att jag är 33 år. Det var då jag kom ihåg att jag faktiskt är 34 (och ett halvt ;-) ), och fyller 35 år i sommar. Jag vet inte riktigt varför jag inte rättat till det på bloggen. Jag tror att jag, bara för en stund, undermedvetet ville förtränga det där. Inte alls för er skull, utan för min egen. För att det känns som att åren rullar förbi med sådan fart. Men men - nu går jag in i introtexten om mig själv och lägger till ett år, om än lite motvilligt. ;-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar